{"id":42,"date":"2015-03-29T11:18:26","date_gmt":"2015-03-29T08:18:26","guid":{"rendered":"http:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/?p=42"},"modified":"2015-12-30T11:21:54","modified_gmt":"2015-12-30T09:21:54","slug":"a-sauna-story","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/a-sauna-story\/","title":{"rendered":"A Sauna Story"},"content":{"rendered":"

\"Ullalandet<\/a><\/p>\n

Detta rum st\u00e5r tomt och kallt st\u00f6rsta delen av \u00e5ret som om det skulle vara \u00f6vergivet. Ingen sitter d\u00e4r, ingen diskussion p\u00e5g\u00e5r, ingen aktivitet som helst \u00e4ger rum d\u00e4r under den tiden. Bara tysthet, tomhet och ett fullst\u00e4ndigt lugn r\u00e5der i rummet. Dagtid, om ljuset \u00e4r h\u00e5rt, str\u00f6mmar ett par ljustr\u00e5lar in i rummet genom ett litet smutsigt f\u00f6nster och man kan se miljontals pyttesm\u00e5 dammpartiklar sv\u00e4va i denna ljuspelare.<\/p>\n

Mitt rum v\u00e4ntar p\u00e5 s\u00e4songen. Med t\u00e5lamod och med klar \u00f6vertygelse om att den kommer, f\u00f6rr eller senare. Mitt rum f\u00f6rst\u00e5r sig p\u00e5 tystnaden.<\/p>\n

En g\u00e5ng har en person sovit i detta rum; det var d\u00e5 stugan var halvf\u00e4rdig och min pappa \u00e4nnu var en ung man med bra h\u00e5llning och muskul\u00f6s \u00f6verkropp. D\u00e5 m\u00e5ste han ha svettats trots att han troligen bara hade kalsonger p\u00e5 sig. Ifall han hade dem m\u00e5ste de ha varit det enda slag som fanns p\u00e5 sextiotalet: helt vita med sm\u00e5 andningsh\u00e5l, inte s\u00e5 v\u00e4lsittande som dagens elastiska boxers och i hans fall kommer jag ih\u00e5g att det kunde ibland synas ett par sm\u00e5 gula fl\u00e4ckar p\u00e5 framsidan. D\u00e5 jag som en liten pojke st\u00e4llde en pinsam fr\u00e5ga om detta sa han att n\u00e4r man opererar och upplever liv och d\u00f6d p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll blir man l\u00e4tt r\u00e4dd och ibland kissar man p\u00e5 sig en aning. Ett manligt svar.<\/p>\n

V\u00e4ggarna i mitt favoritrum \u00e4r gjorda av gamla stockar av finsk tall. Trots att de har tv\u00e4ttats m\u00e5nga g\u00e5nger, har ytan en n\u00e4stan halvsekel gammal patina. Om man sitter d\u00e4r jag oftast brukar sitta ser man en smal \u00f6ppning mellan de tv\u00e5 \u00f6versta stockarna, just ovanf\u00f6r d\u00f6rrkarmen. S\u00e5 mycket har stockstugan satt sig sedan den byggdes. S\u00e4kert skulle n\u00e5gon annan fixa detta sk\u00f6nhetsfel i den annars felfria och v\u00e4lh\u00e5llna helheten, men jag tror att min pappa f\u00f6r l\u00e4ngesen ins\u00e5g att det inte skadar att f\u00e5 in lite extra luft i rummet genom detta n\u00e4stan osynliga h\u00e5l.<\/p>\n

H\u00e4r har jag suttit ensam och i s\u00e4llskap. N\u00e4stan alltid naken p\u00e5 ett underlag, n\u00e5gra ytterst f\u00e5 g\u00e5nger med simbyxorna p\u00e5. En g\u00e5ng med en amerikansk kvinna i baddr\u00e4kt vilken fink\u00e4nsligt dolde att b\u00e5da hennes br\u00f6st var bortopererade. Under de senaste \u00e5ren har jag mycket g\u00e4rna suttit h\u00e4r i lotusst\u00e4llning eller i n\u00e5gon annan sittande yogast\u00e4llning som stretchar rygg och benmuskler. Det som jag kanske mest gillar i rummet efter alla n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6rberedelser \u00e4r den unika doften mitt i all dess fuktighet och hetta. Det s\u00e4gs att varje kvinna doftar p\u00e5 just sitt eget s\u00e4tt; detsamma g\u00e4ller detta rum, det finns inget rum som doftar precis s\u00e5som det h\u00e4r. Doften \u00e4r en mysig blandning av r\u00f6k, aska, b\u00e5de torkade och f\u00e4rska bj\u00f6rkblad, m\u00e4nniskohud, rent svett och kanske tv\u00e5 droppar av min mammas shampoo som inte tillverkats sedan 1968. Ibland har jag undrat om jag i freudiansk mening tr\u00e4nger mig in i kvinnan eller \u00e5terv\u00e4nder till min mors mage n\u00e4r jag upplever min fullst\u00e4ndigt asexuella, n\u00e4stan halvsakrala session i detta v\u00e4lsignade utrymme.<\/p>\n

N\u00e4r jag kastar bad f\u00f6rsta g\u00e5ngen h\u00e4lsar ugnen mig glatt och ivrigt \u2013 speciellt om detta sker efter en l\u00e5ng vinterpaus. Ljudet kommer fr\u00e5n de heta stenarna och jag vet vem som f\u00e5r buga f\u00f6rst och visa sin \u00f6dmjukhet inf\u00f6r hettan och precis var detta bad n\u00e5r en f\u00f6rst. Det \u00e4r just d\u00e4r jag brukar sitta, bredvid andningsh\u00e5let vid d\u00f6rr\u00f6ppningen, d\u00e4r man utan tvivel har det v\u00e4rsta \u2013 eller b\u00e4sta \u2013 st\u00e4llet. Det \u00e4r just i det h\u00f6rnet man m\u00e5ste kunna utst\u00e5 den mest p\u00e5tr\u00e4ngande \u00e5ngmolnen som en \u00e4kta karl samtidigt som man f\u00e5r litet hj\u00e4lp av den extra luft som v\u00e4drar in genom h\u00e5let mellan stockarna.<\/p>\n

Idag \u00e4r min pappa inte mera stor, muskul\u00f6s, rakryggad eller m\u00f6rkh\u00e5rig heller. Och han opererar inte mera kvinnomagar, br\u00f6st eller andra f\u00f6r mig ofattbara delar av underlivet. Men vi sitter fortfarande tillsammans s\u00e5 ofta det g\u00e5r i detta enast\u00e5ende sommarrum. Ibland byter vi n\u00e5gra ord, ibland \u00e4r det tyst som i ett zen-tempel. Ocks\u00e5 tystnaden h\u00e4r kan k\u00e4nnas trevlig och social. V\u00e5rt altare best\u00e5r av bastuugnen som vid behov talar sitt str\u00e4nga och \u00f6mma spr\u00e5k medan ljuset fr\u00e5n elden fr\u00e5n ugnens hj\u00e4rta bakom luckan leker p\u00e5 v\u00e4ggarna.<\/p>\n

Alltid f\u00f6re min ankomst har pappa h\u00e4mtat bj\u00f6rkvistar och sj\u00e4lv bundit de bastu-kvastar vi f\u00e5r bada med. Han brukar erbjuda den st\u00f6rre och b\u00e4ttre till g\u00e4sten och h\u00e5lla sj\u00e4lv den som blev mindre lyckad. Kvastarna doftar gott, bladen k\u00e4nns mjuka; det \u00e4r ju midsommar. Jag k\u00e4nner hans grepp i dem. Han har ju l\u00e4rt sig konsten fr\u00e5n sin far. Pappa kastar mera bad och den \u00f6dmjuka yogin bugar sig medan vi b\u00e5da sl\u00e5r p\u00e5 v\u00e5ra kroppar med de f\u00e4rska bastukvastarna. Efter en stund m\u00e5ste jag ge efter, komma ned och \u00f6ppna d\u00f6rren till terrassen. Det \u00e4r dags f\u00f6r ett dopp i sj\u00f6n. N\u00e5gra lugna steg till bryggan och jag dyker i.<\/p>\n

Jag h\u00f6r hur pappa kastar en g\u00e5ng till och sedan h\u00f6r jag ljudet av hans kvast som sl\u00e5r p\u00e5 den rynkiga huden som sett v\u00e4der och vind under 80 \u00e5r. Jag h\u00f6r ljudet \u00e4nda till bryggan. Jag vet att jag kommer att h\u00f6ra denna mysiga sommarmusik i all evighet: ur mitt k\u00e4raste och hetaste rum stiger min pappas v\u00e5ldsamma bastubad. Han kommer alltid att vara den tuffaste, helt oslagbara bastukompisen jag n\u00e5gonsin haft…och jag kommer aldrig att vara ensam i detta rum.<\/p>\n

Inte ens den dagen n\u00e4r det \u00e4r bara jag som g\u00e5r in i bastun.<\/p>\n

 <\/p>\n

The above lines comprise\u00a0a sauna story that probes deeper than a mere Nordic bathing session; some people have even observed some Freudian traces in it. The fact is there are only a few things for a Finn more sacred than a sauna. It was already a couple of years ago when I wrote this story on a Creative Writing Course in Swedish. The above is the original version which I happen to like best. I did transcreations into English and also into my native Finnish, yet the oddest thing is I liked the last one least. Even the English rendition takes off\u00a0better. Hereby I also want to make a statement that my blog will contain writings in all of the three languages I write – and live – practically every day. There are things that are simply untranslatable. To convey something that is unsayable is the ultimate challenge for every serious writer. My sauna story tries to do just that.\u00a0If I\u00a0get enough requests I will publish the English version soon. \u00a0\u00a0<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Detta rum st\u00e5r tomt och kallt st\u00f6rsta delen av \u00e5ret som om det skulle vara \u00f6vergivet. Ingen sitter d\u00e4r, ingen diskussion p\u00e5g\u00e5r, ingen aktivitet som helst \u00e4ger rum d\u00e4r under den tiden. Bara tysthet, tomhet och ett fullst\u00e4ndigt lugn r\u00e5der i rummet. Dagtid, om ljuset \u00e4r h\u00e5rt, str\u00f6mmar ett par ljustr\u00e5lar in i rummet genom […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-42","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-yleinen"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=42"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":45,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/42\/revisions\/45"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=42"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=42"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.smartcommunication.com\/blogi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=42"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}